Om Mig

Hej jag tänkte faktiskt berätta lite om mig själv nu när jag skapat denna bloggen så kanske det är roligare för dem som faktiskt läser den om dem vet lite mer om mig.
Jag skapade denna bloggen för att kunna dela med mig av min vardag , men också för att göra mig på bättre humör, Så mycket har hänt i mitt liv som jag hoppas att ingen annan ska få gå igenom, jag är medlem på Ola Svenssons hemsida ola.cd och jag har skrivit om mitt liv där med så jag har kopierat texten som jag skrivit för jag orkar inte skriva om allt igen, så här kommer den:

Jag heter Helena och ska fylla 16 i år , jag bor utanför Halmstad i Oskarström med min familj som består av mamma och pappa , 2 äldre bröder och 2 husdjur, en katt och en hund. Sedan jag va väldigt liten har jag varit väldigt musik intresserad och teater intresserad , Varje fredag från lekis till tredje klass brukade jag och några kompisar spela teater eller sjunga . När jag kom upp i fjärde,femte och sjätte klass så hade vi nåt som kallas för Vårshow som vi hade varje vår , där dem i kören skulle sätta upp en show för både föräldrar och barn, där jag alltid sjöng och dansade i. När jag var 8 år så sa jag till mamma för första gången att jag vill bli sångerska och Skåderspelerska , så mamma ringde en teaterskola här i halmstad och dem satte upp mig på väntelistan tillsammans med min bästa vän Sabina Widman. När nästan två år hade gått så tänkte jag att detta är väl inte menat för mig då, men då kom telefonsamtalet om att jag hade blivit intagen, jag minns fortfarande hur glad och lycklig jag blev , jag har sjungt och spelat teater ändan sedan jag va ungerfär 3år och detta är min dröm att få jobba med musik och teater. Jag sjunger minst 3 timmar om dagen för att träna upp min röst så att den blir starkare och bättre , Jag är den lyckligaste på jorden när jag får hålla på med detta, Så mkt har hänt i mitt liv som har gjort mig jätte ledsen och olycklig , En vän till mig sa för ett tag sedan att jag måste försöka lämna detta bakom mig, och leva vidare och jag håller med henne där, men hon har ingen rätt att säga att hon vet hur jag känner när jag vet att det inte stämmer, hjälp mig lämna detta bakom mig i stället , be my friend, be supportiv som man brukar säga på engelska. När jag var ungefär 3 år så blev min bror misshandlad och fick ligga på sjukhus, jag va väldigt liten då så jag förståd ju inte vad som hade hänt , men vem visste att det skulle hända en gång till när jag va 7 år,då han också lades in på sjukhus, men som tur blev han bra denna gången också, Men natten till den 27 december 2006 när jag va 14 år ringde telefonen och det va en av min brors kompisar och sa att min bror är på sjukhuset och att hans kompisar hade gått till polisen. Då bröt jag ihop, jag tänkte bara när ska detta sluta , tre gånger har detta hänt nu , jag önskar bara att mina vänner kunde förstå hur svårt det är för mig,för ni har ingen aning om hur det känns att se någon som du älskar så mkt komma in i ditt rum med bandage över nästan hela kroppen och massa sår överallt, det känns som du har fått en kniv rätt i hjärtat, det har hänt tre gånger vem vet om det händer en gång till. Jag har varit väldigt deprimerad sedan dess och det är nu jag behöver som mest försöka förverkla mina drömmar, som tr är blev han helt återställd denna gång med , men vem vet om vi har sådan tur om det skulle hända igen.musik,sång,dans,teater och mina vänner och familj är det ända som kan få mig på bättre humör just nu. Just nu blir jag hemskolad tack vare att jag inte ens orkar gå till skolan.Jag skulle vilja ge ett tips till dem som kanske ha varit med om samma sak eller kanske kommer vara med om samma sak att försök gå vidare så fort som möjligt för där jag är nu vill jag inte att ni ska komma för det är inte kul, ibland vill jag bara lägga mig på marken och hoppas att jag försvinner. Varför jag berättar detta är så att ni ska förstå att detta kan hända alla även om ni inte tror på det så va försiktiga för någon kan dyka upp när som helst. För det är då du behöver din familj och dina vänner som mest.


Tack för att ni tog er tid att läsa vad jag skrivit och ni får jätte gärna kommentera